Kära gäster på självständighetsdagsfirandet, kära medlemmar i Samlingspartiet, alla närvarande,

Först och främst vill jag varmt tacka er för äran att få vara er huvudtalare. När jag fick inbjudan blev jag visserligen lite förvånad – men också glad och förväntansfull. Vårt lands självständighet är ett ämne som ligger mig särskilt varmt om hjärtat, precis som det säkert gör för många av er.

Men låt mig börja med att presentera mig själv. Jag kan med viss säkerhet säga att det inte är många av er som känner mig sedan tidigare. Jag är Huugo Wahalahti, en 17-årig gymnasieelev och en inflytelserik personlighet i den unga generationen. Min hemmabas i koalitionen är Aurajoki Coalition Youth, där jag har varit medlem i exakt ett år nu i december. Jag är också en passionerad scout och förespråkare för social utveckling. Låt oss komma till saken;

Ärade gäster!

Igår, på min gymnasieskolas självständighetsfest, tog jag emot en frihetspinne som Raisio High School fått i gåva av tredjeårseleverna till minne av våra förfäder. Frihetsbudskapets budskap berörde mig starkt; de uppoffringar som vårt lands tidigare generationer har gjort – tillsammans med tapperhet och mod – är viktiga förebilder för oss unga i dag, värden som alla borde sträva efter.

Min egen familjs rötter går delvis tillbaka till det avlägsna, med våld överlämnade, vackra gränsområdet Karelen, till staden Koivisto. Det Karelen som jag hör berättas om av min mormor. Karelen, där människornas barmhärtighet mot varandra var obeskrivligt stor. Karelen, utan vilken den finska kulturen skulle se märkvärdigt annorlunda ut idag. Människorna i detta nu till synes avlägsna Karelen har gett mig viktiga lärdomar om människovärde, traditioner och finskhet.

Mina damer och herrar!

Arvet. Det arv som vi har lämnat efter oss är berättelsen om tidigare generationer och vår egen identitet. Det är berättelsen om Finland, om finländskhet – och framför allt om finländare. Arvet betyder kultur, språk och frihet.

Frihet. Frihet betyder många saker för oss unga. Det betyder frihet att göra egna val, att uttrycka sig och att bygga upp sin egen identitet. För oss betyder frihet jämlikhet, öppenhet och yttrande- och åsiktsfrihet. Vi skulle inte ha den frihet som jag har beskrivit utan våra krigsgenerationers mod, så låt oss minnas deras mod.

Med frihet kommer ansvar. Ansvar för hur vi använder vår frihet och vilken typ av värld vi lämnar efter oss. För min generation är den frihet vi har fått från födseln ett privilegium, men den förpliktar oss också att bygga ett rättvisare och mer hållbart samhälle. Det innebär bland annat att vi måste skydda vår livsmiljö, försvara demokratin och stödja varandra – särskilt i svåra tider.

Det är också vårt ansvar att se till att friheten förs vidare från en generation till nästa, till dem som kommer efter oss. Som finländare är detta ett ansvar som vi alla bär – tillsammans, generation efter generation.

Kära medlemmar i samlingspartiet,

I början av vår republiks självständighet spelade Samlingspartiet en central roll och funktion när det gällde att trygga och bygga upp vår nationella identitet. Efter inbördeskriget som 1918 splittrade vårt land, då gammal- och ungfinländarna förenades till ett enda parti, riktade våra föregångare blicken mot att bygga en stark stat. En stat som i egenskap av samhälle skulle kunna förhindra att samhället splittrades och därigenom trygga den nationella enigheten.

Hopp är inte bara ett abstrakt begrepp, det är handling. I politiken gör vi val som värnar om vår frihet och bygger rättvisa. Våra val bär långt in i framtiden för kommande generationer, precis som våra förfäders val har burit självständigheten åt oss.

På 1930-talet, när rädslan för kommunismen var som störst, var koalitionen fast besluten att försvara den nationella enigheten och rättsstatsprincipen. Samtidigt gjorde ordförande J.K. Paasikivi en tydlig brytning med de radikala rörelserna och riktade blicken mot nordiskt samarbete och fredlig utveckling. Detta var inte bara ett ideologiskt val, utan ett ansvarsfullt beslut för att trygga Finlands framtid.

Kära gäster!

Gång på gång när jag hör och läser de evakuerades berättelser brister mitt hjärta. Särskilt tidigare – som liten pojke – var det svårt för mig att förstå den smärta, de uppoffringar och den rädsla som dessa människor upplevde. Idag upplever många av mina unga medmänniskor samma rädsla. Rädsla för sina hem, sitt land och sina nära och kära.

Men vi får inte låta oss nedslås. Om vi kan lära oss något av tidigare generationers finländare, låt oss lära oss av hoppet. Hoppet som gjorde det möjligt för finländarnas envishet att bära oss genom svåra tider. Det radikala hopp som gav upphov till enighet, inte ondska, i ett fragmenterat samhälle. Ett hopp som i slutändan ledde till Finlands anmärkningsvärda återuppbyggnad och det samhälle i världsklass som vi har idag.

Tack vare detta radikala hopp från förr har min generation friheten att hoppas på en bättre morgondag. Vi har friheten att drömma, men också att förverkliga våra drömmar. Men framför allt ser jag möjligheter, möjligheter att bygga upp Finland och finskheten för kommande generationer, precis som ni och era föregångare har gjort.

Framtiden är alltid okänd. Men vår krigsgeneration visade oss hur vi kan möta det okända med oändligt mod och hopp. Radikalt hopp är precis vad Finland och världen behöver i dag. Det är tron på att vi kan resa oss ur svårigheter; tron på att vi trots våra olikheter kan finna en gemensam grund. Det är tron på att vi kommer att lämna världen bättre än vi fann den.

Kära finländare,

Igår, under en lugn och värdig stund i Raisio gymnasiums festsal, hade vi möjlighet att säga följande ord när vi tog emot frihetsbudskapet, som jag anser vara särskilt lämpliga för detta tillfälle:

Vi tar emot detta budskap och uttrycker samtidigt vår respekt och tacksamhet till veteranerna och alla dem som har skapat detta fria, goda land åt oss. Vi lovar att ta väl hand om varandra och om detta land, så att också nästa generation kan glädja sig åt ett självständigt Finland. […]

Även om vi unga är framtiden, måste vi också minnas det förflutna. Vi är beredda att garantera att minnet av våra krigshjältar aldrig bleknar. Vi är beredda att vårda detta vårt gyllene fosterland efter er. Vi kommer att ta hand om vår finskhet och det breda kulturarv som hör ihop med den. Vi får aldrig glömma hur den finska sisun på våra vägnar visades upp för hela världen.

Alla ni andra,

Låt oss föra vidare arvet från dem som offrade sina liv för Finland, vårt fosterland. Låt oss vara tacksamma för att vi kan leva i ett fritt och fredligt samhälle – som vi inte kan ta för givet.

Låt mig avsluta med ett tankeväckande och hoppfullt citat från krigsveteranen Hannes Tuovis:

Det okända dör aldrig!

Tack och glad självständighetsdag!